"rescue.target" är ett speciellt mål i systeminitieringssystemet i Linux som tjänar ett specifikt syfte i samband med felsökning och systemåterställning. Den är utformad för att tillhandahålla en minimal enanvändarmiljö som tillåter systemadministratörer att diagnostisera och åtgärda problem utan att behöva starta om systemet. Detta mål är särskilt användbart när man hanterar kritiska systemfel eller felkonfigurationer som förhindrar normal uppstart.
Det primära syftet med "rescue.target" är att tillhandahålla ett räddningsskal med minimala tjänster och en begränsad uppsättning monterade filsystem. Som standard startar den ett enanvändarskal med ett rotfilsystem monterat i skrivskyddat läge. Den här miljön tillåter administratörer att komma åt systemets filer och utföra kommandon som rotanvändare, vilket gör det möjligt för dem att undersöka och lösa problem som kan ha gjort att systemet inte svarar eller blir instabilt.
För att komma åt "rescue.target" utan att starta om systemet måste du avbryta uppstartsprocessen och ändra startparametrarna. Detta kan vanligtvis göras genom bootloader-menyn, där du kan redigera kärnans kommandorad. Genom att lägga till parametern "systemd.unit=rescue.target" i slutet av kommandoraden, instruerar du systemet att starta direkt i räddningsmålet istället för standardmålet.
Till exempel, om du använder GRUB bootloader, kan du välja önskad kärnpost och trycka på "e" för att redigera parametrarna. Leta reda på raden som börjar med "linux" eller "linuxefi" och lägg till "systemd.unit=rescue.target" i slutet av raden. Tryck på "Ctrl+X" eller "F10" för att starta med de ändrade parametrarna och gå in i räddningsmiljön.
Väl i räddningsskalet kan du utföra olika felsökningsuppgifter. Du har tillgång till viktiga kommandon och verktyg, som filsystemsmontering, nätverkskonfiguration, pakethantering och logganalysverktyg. Detta låter dig undersöka och åtgärda problem relaterade till diskfel, felkonfigurerade tjänster, trasiga beroenden eller andra problem på systemnivå.
Det är viktigt att notera att räddningsmålet är en minimal miljö och att vissa tjänster eller enheter kanske inte är tillgängliga. Nätverk kan vara inaktiverat som standard, så du kan behöva konfigurera det manuellt om det behövs för felsökning. Dessutom arbetar räddningsskalet med rotfilsystemet monterat i skrivskyddat läge för att förhindra oavsiktliga ändringar. Om du behöver göra ändringar i filsystemet kan du montera om det i läs-skrivläge med kommandot "mount -o remount,rw /".
"rescue.target" i systemd initieringssystemet ger en enanvändare, minimal miljö för felsökning och systemåterställning utan att behöva starta om systemet. Det tillåter systemadministratörer att diagnostisera och åtgärda kritiska problem genom att tillhandahålla ett räddningsskal med viktiga verktyg och tillgång till systemets filer. Denna funktion är särskilt värdefull i situationer där ett systemfel förhindrar normal uppstart.
Andra senaste frågor och svar ang EITC/IS/LSA Linux systemadministration:
- Hur förhindrar "konflikter"-direktivet i systemd att två enheter är aktiva samtidigt?
- Vad är syftet med det "erforderliga" direktivet i systemd och hur skiljer det sig från "krävs av"?
- Varför rekommenderas det att hantera beroenden på enheter som du skapar eller hanterar själv, snarare än att redigera systemenheter?
- Hur specificerar "före"-direktivet i systemd exekveringsordningen för enheter?
- Vad är skillnaden mellan svaga beroenden och explicit ordning i systemd?
- Vilket kommando kan användas för att växla mellan mål i systemd och hur liknar det att växla mellan körnivåer i sysvinit?
- Hur kan du säkerställa att nödvändiga nätverkskonfigurationer är klara innan en specifik nätverkstjänst startar?
- Hur liknar mål namngivna körningsnivåer i sysvinit och vad är syftet med "multi-user.target"?
- Vad är systemmål och hur hjälper de till att hantera relationer mellan enheter i ett Linux-system?
- Vad ger kommandot "status" i systemctl information om?
Se fler frågor och svar i EITC/IS/LSA Linux System Administration